2017 - resumé

Sjukgymnasten hade nog en glädjemåttstock, eller så finns det en annan förklaring. Idag har jag max 80° i böj i mitt vänstra knä - det blir inte bättre pga alla tidigare operationen som gett kraftiga ärrbildningar vilket försvårar rehabilitering. Mao ärrbildningarna hindrar mig från att bli bättre än så här. Och jag fasar för nästa operation och hoppas verkligen att den dröjer, eller aldrig någonsin kommer att behövas - att protesen håller livet ut och att livet blir långt.

Mitt högra knä har inga tidigare operationer när jag får min protes i det knät, vilket betyder att där fick jag nästan fullt böj, fullt böj - den operationen som normalt äldre får. Utan alla tidigare operationer som jag fick i vänster knä. Det är en otrolig skillnad och äldre människor som bara gör en operation förstår mig inte när vi talar om mitt vänstra knä. Nu har jag två olika varianter och lite lättare att förklara genom att jämföra.

Min läkare vid höger knä's protes-operation menade att det med största sannolikhet var en följd av att höger knä stöttat och balanserat vänster knä i dryga 40 år. Inte en ålders-artros utan en utslitning av brosket i höger knä - som en ren och skär följd av överbelastningen under så lång tid. Det var bara en tidsfråga. Men vad får man för det? Och inte tog någon det i beaktning.

Men jag kan gå! Jag kan inte cykla, inte springa, inte hoppa, inte gå ner på knä - kommer knappt upp från golvet om jag väl kommer ner där på rumpan. Men jag kan gå och jag fungerar!